Tänk om vi kunde jorda oss en smula!
Osprey Farm Studio nominerad till Kasper Salin-priset 2025
Osprey Farm Studio, gestaltat av Jordens Arkitekter genom Johnny Andersson, är nominerat till Kasper Salin-priset 2025 av Sveriges Arkitekter
Osprey Farm Studio
En essä är ett försök, ett sätt att pröva en tanke mot verkligheten utan att veta exakt var den ska landa. Osprey Farm Studio har vuxit fram på det sättet. När vi kom hit fanns ingen färdig plan, bara lerjord under stövlarna, öppna ängar, gamla ekar och strandlinjen mot Mälaren. Vi ville lära känna platsens väv. Tillsammans med ekologer och biologer inventerade vi landskapet, de gamla ekarna som bär århundraden av liv, vallarna som brukats länge, vassen, vattnet, insekterna och djurlivet. Att aktivt inventera det som redan fanns skapade respekt och förändrade hur vi tog oss an projektet. Det blev en metod som vi sedan har burit med oss vidare.
Arkitekturen fick växa fram ur samma logik som odlingen och det omgivande livet. Studion, portlidret och orangeriet är lågmälda i sin gestaltning och hålls samman av sina generösa tak som ger en horisontell tyngd åt helheten. De upplevs inte som fristående byggnader utan som delar av ett sammanhängande trädgårdsrum. Man rör sig mellan dem utan tydliga gränser. Genom portlidret saktar kroppen in, rörelsen samlas och gårdsrummet öppnar sig.
Studion är den bärande volymen, tung och förankrad i marken. Grunden av återvunnet cellglas, limträstommen och väggarna av svenskodlad hampakalk ger huset stadga och långsiktighet. Konstruktionen är direkt och noggrant genomarbetad. Orangeriet är lättare och mer öppet, uppbyggt av en slankare trästruktur och glas som släpper in ljuset från flera håll. Här märks klimatet och årstidernas skiftningar tydligt och påverkar hur rummet används.
Trädgården är inte något som omger byggnaderna utan något som flyter genom dem. Blomfält, grönskande bäddar, hundratals fruktträd och bärbuskar, växthus, kompost, dammar och porlande vatten breder ut sig i samma rumslighet. Golv, grus, växtlighet och tak hakar i varandra så att arkitekturen och odlingen upplevs som en och samma struktur.
Runt detta breder våra tio hektar ut sig med äng, skog och våtmark, och här ligger också vårt hem. Bostadens byggnader bildar en del av brynet och sluttningen och visar på en förståelse för landskapets inneboende kvaliteter. De placerar sig i terrängen snarare än ovanpå den. Att bo här är en del av projektet. Ambitionen är tydlig, att ge tillbaka mer än vi tar i anspråk.
Paradiset har ofta beskrivits som en sluten trädgård, en skyddad oas avskild från världen. Platsen vi verkar på är öppen, brukad och i ständig förändring. I tider av klimatkris, social ojämlikhet och hotad biologisk mångfald blir hela planeten en trädgård som behöver vårdas. Trädgården blir en metafor för hur vi kan tänka om vår relation till jorden, i naturen, i samhället och i vår kultur. Konst, arkitektur, musik och litteratur är uttryck för samma rörelse, att odla mening. Materiell beredskap handlar om att klara sig. Kulturell beredskap handlar om att vilja. Viljan växer där något är gjort med omsorg.
Osprey Farm Studio är ett pågående försök.
Med tacksamhet,
Johnny Andersson
Läs juryns motivering på arkitekt.se
Osprey Farm Studio nominated for the Kasper Salin Prize 2025
Osprey Farm Studio, designed by Jordens Arkitekter through Johnny Andersson has been nominated for the 2025 Kasper Salin Prize by Sveriges Arkitekter.
Osprey Farm Studio
An essay is an attempt, a way of testing a thought against reality without knowing exactly where it will arrive. Osprey Farm Studio has grown in that way. When we came here there was no finished plan, only clay soil under our boots, open meadows, old oaks, and the shoreline of Lake Mälaren. We wanted to understand the fabric of the place. Together with ecologists and biologists we surveyed the landscape: the old oaks that carry centuries of life, the fields long under cultivation, the reeds, the water, the insects and animal life. Actively mapping what was already here created respect and changed how we approached the project. It became a method we have carried forward ever since.
The architecture grew from the same logic as the cultivation and the surrounding life. The studio, the passage structure, and the orangery are restrained in expression and held together by generous roofs that give the ensemble a horizontal gravity. They are not experienced as separate buildings but as parts of a continuous garden room. One moves between them without clear boundaries. Passing through the timber passage, the body slows, movement gathers, and the courtyard opens.
The studio is the primary volume, solid and anchored in the ground. The foundation of recycled foam glass, the glulam frame, and the hemp-lime walls grown in Sweden give the building stability and longevity. The construction is direct and carefully articulated. The orangery is lighter and more open, formed by a more slender timber structure and glass that admits light from several directions. Here the climate and the changing seasons are clearly felt and shape how the space is used.
The garden does not surround the buildings; it flows through them. Flower fields, cultivated beds, hundreds of fruit trees and berry bushes, greenhouses, compost, ponds, and moving water unfold within the same spatial continuum. Floors, gravel, vegetation, and roofs interlock so that architecture and cultivation are experienced as one structure.
Around this, our ten hectares extend across meadow, woodland, and wetland, and here stands our home. The residential buildings form part of the forest edge and the slope, reflecting an understanding of the inherent qualities of the landscape. They settle into the terrain rather than sit upon it. Living here is part of the project. The ambition is clear: to give back more than we take.
Paradise has often been described as an enclosed garden, a protected oasis set apart from the world. The place in which we work is open, cultivated, and in constant change. In a time of climate crisis, social inequality, and threatened biodiversity, the entire planet becomes a garden in need of care. The garden becomes a metaphor for how we might rethink our relationship to the earth, in nature, in society, and in culture. Art, architecture, music, and literature are expressions of the same movement: the cultivation of meaning. Material preparedness is about survival. Cultural preparedness is about will. And will grows where something is made with care.
Osprey Farm Studio is an ongoing attempt.
With gratitude,
Johnny Andersson
